ΔΙΑΛΟΓΟΣ NYBÖRJARKURS I GREKISKA. Ove Strid Ingela Nilsson Patrik Granholm

ΔΙΑΛΟΓΟΣ NYBÖRJARKURS I GREKISKA Ove Strid Ingela Nilsson Patrik Granholm

Första upplagan 2011 Andra reviderade upplagan 2012 Ove Strid & Ingela Nilsson Layout: Patrik Granholm Illustrationer: Monica Hellström

Innehåll Kapitel 1 6 Kapitel 2 24 Kapitel 3 40 Kapitel 4 52 Kapitel 5 70 Kapitel 6 86 Kapitel 7 102 Kapitel 8 112 Kapitel 9 128 Kapitel 10 140 Kapitel 11 152 Kapitel 12 166 Kapitel 13 178 Kapitel 14 188 Kapitel 15 200 Kapitel 16 216 Kapitel 17 242 Kapitel 18 256 Kapitel 19 274 Kapitel 20 286

Litteraturlista *Richard Buxton, The Complete World of Greek Mythology (2004) Lillian E. Doherty, Gender and the Interpretation of Classical Myth (2001) Sean Gurd (ed.), Philology and its Histories (2010) Robin Hard, The Routledge Handbook of Greek Mythology (2004) Lorna Hardwick & Christopher Stray (eds), A Companion to Classical Receptions (2008) Dimitrios Iordanoglou & Johannes Siapkas (eds), G(l)ömda historier klassiska normer och antik kritik (2011) Helen Morales, Classical Mythology: A Very Short Introduction (2007) *Ian Morris & Barry B. Powell, The Greeks: History, Culture and Society (2010) Tim Whitmarsh, Greek Literature and the Roman Empire: The politics of imitation (2001) Tim Whitmarsh, The Second Sophistic (2005) * markerar kurslitteratur allt annat är överkurs för dig som vill ha mer att läsa

Förkortningar ack. ackusativ adj. adjektiv adv. adverb akt. aktiv(um) aor. aorist(us) art. artikel B. J. Blomqvist, Grekisk grammatik dat. dativ dem. demonstrativt fem. feminin(um) fut. futurum G. Grammatiksektion gen. genitiv imp. imperativ impf. imperfekt ind. indikativ indef. indefinit inf. infinitiv interj. interjektion interr. interrogativt komp. komparativ konj. konjunktion konj. konjunktiv mask. maskulin(um) med. medium neg. negation neutr. nom. pass. perf. pers. pers. plur. poss. pred. prep. pres. ptc. pred. reflex. rel. sing. subst. superl. vok. neutrum nominativ passiv(um) perfekt(um) person personligt pluralis possesiv predikat preposition presens particip predikat reflexivt relativt singularis substantiv superlativ vokativ 1. pers. första person 2. pers andra person 3. pers. tredje person * ordformen finns inte belagd i någon text utan är rekonstruerad

6 Kapitel 1 Kapitel 1 Här ges först en introduktion till det grekiska alfabetet och användningen av accenter och spiritus och sedan en grundläggande grammatisk orientering. I slutet av kapitlet finns en grammatiksektion med ytterligare information om alfabetet, accentreglerna mm. Det grekiska alfabetet I. Vi börjar med att se på fyra bokstäver i taget: stora bokstäver små bokstäver namn uttal Α α alfa a, kort eller långt Β β beta b Γ γ gamma g Δ δ delta d Stort alfa och beta ser ut som stort A och B. stora bokstäver små bokstäver namn uttal Ε ε epsilon e/ä, kort Ζ ζ zeta ds/ts Η η eta e/ä, långt Θ θ theta eng. th Stort epsilon, zeta och eta ser ut som stort E, Z och H. stora bokstäver små bokstäver namn uttal Ι ι iota/jota i, kort eller långt Κ κ kappa k Λ λ lambda l Μ μ my m Stort iota, kappa och my ser ut som stort I, K och M.

Kapitel 1 7 stora bokstäver små bokstäver namn uttal Ν ν ny n Ξ, Ξ ξ xi ks Ο ο omikron o, kort Π π pi p Stort ny och omikron ser ut som stort N och O. stora bokstäver små bokstäver namn uttal Ρ ρ rho r Σ σ, ς (i ordslut) sigma s Τ τ tau t Υ υ ypsilon y, kort eller långt Stort tau ser ut som stort T. stora bokstäver små bokstäver namn uttal Φ φ phi f Χ χ chi tyskt ch Ψ ψ psi ps Ω ω omega å, långt Stort chi ser ut som stort X.

24 Kapitel 2 Kapitel 2 Läs dialogen med hjälp av ordlistan och kommentaren. De nya grammatiska saker som du bör titta lite närmare på finns samlade i grammatiksektionen som hör till detta kapitel. Hänvisningar till den liksom till andra grammatiksektioner ges i ordlistan och kommentaren. Då och då kan du gå tillbaka till kapitel 1, när du tycker att det behövs, för att friska upp minnet vad gäller bokstäver, accenter, spiritus etc. och återigen gå igenom punkterna i den grammatiska orienteringen.

Kapitel 2 25 Afrodite och Eros Afrodite frågar sin son Eros varför han med sin pilbåge betvingar alla de andra gudarna men skonar Pallas Athena. Eros svarar att han är rädd för Athena och sedan fortsätter han och säger bland annat så här: ΕΡΩΣ Φοβερὰ γάρ ἐστι καὶ δεινῶς ἀνδρική ἐπισείουσα τὸν λόφον ἐκπλήττει με καὶ ὑπότρομος γίγνομαι. ΑΦΡΟΔΙΤΗ Ὁ Ἄρης γὰρ οὐ φοβερώτερος ἦν; καὶ ὅμως ἀφώπλισας αὐτὸν καὶ νενίκηκας. Eros svarar att Ares välkomnar honom, medan Athena däremot hotar honom och säger att hon ska genomborra honom med sitt spjut eller gripa tag i hans fötter och kasta ner honom i Tartaros. Eros fortsätter sedan så här: φοβερά fruktansvärd (adj.) G. 2.4, 2.5 f γάρ ty, ju, för (partikel) ἐστι (hon/han) är (pred.) G. 1.6 d καὶ och (partikel) δεινῶς mycket (adv.) ἀνδρική maskulin (adj.) G. 2.4, 2.5 f ἐπισείουσα skakande (ptc.) τὸν λόφον hjälmbusken (art. + subst.) G. 2.5 e, G. 3.1 2 ἐκπλήττει förskräcker (pred.) G. 2.1, 2.5 a b με mig (pers. pron.) G. 1.6 a καὶ och (partikel) ὑπότρομος rädd (adj.) γίγνομαι (jag) blir (pred.) ὁ Ἄρης Ares (art. + subst.) G. 2.5 e, G. 3.2 (jmf. B. 96:6) οὐ inte (neg.) φοβερώτερος mer fruktansvärd (adj. i komp.) G. 16.7 ἦν (hon/han) var (pred.) καὶ och (partikel) ὅμως likväl (adv.) ἀφώπλισας (du) avväpnade (pred.) pres. ἀφοπλίζω αὐτόν honom (pers. pron.) νενίκηκας (du) har segrat/besegrat (pred.) pres. νικάω G. 13.1

26 Kapitel 2 ἐπὶ τοῦ στήθους på bröstet (prep. + art. + subst.) ἔχει (hon/han) har (pred.) G. 2.1, 2.5 a b πρόσωπόν τι en mask (subst. + indef. pron.) φοβερὸν fruktansvärd (adj) G. 2.5 g ἐχίδναις (med) huggormar (subst.) κατάκομον behårad (adj.) G. 2.5 g ὅπερ som (rel. pron.) ἐγὼ jag (pers. pron.) μάλιστα mest (adv. i superl.) δέδια (jag) fruktar (pred.) αἱ Μοῦσαι Muserna (art. + subst.) G. 2.3, 2.5 a, e δέ men, och (partikel) διὰ τί på grund av vad? varför? (prep. + interr. pron.) σοι (av) dig (pers. pron.) ἄτρωτοι inte sårade, oskadda (adj.) ἔξω βέλους utom skotthåll (prep. + subst.) εἰσιν (de) är (pred.) κἀκεῖναι = καὶ ἐκεῖναι också dessa (dem. pron.) λόφους hjälmbuskar (subst.) G. 2.5 c ἐπισείουσιν (de) skakar (pred.) G. 2.1, 2.5 a b Γοργόνας gorgoner (subst.) προφαίνουσιν (de) visar fram (pred.) G. 2.1, 2.5 a b αἰδοῦμαι (jag) blygs inför (pred.) αὐτάς dem (pers. pron.) ὦ μῆτερ o moder (interj. + subst.) σεμναὶ vördnadsvärda (adj.) G. 2.4 γὰρ ty, ju, för (partikel) εἰσιν (de) är (pred.) ἀεί alltid (adv.) τι något (indef. pron.) φροντίζουσιν (de) tänker på (pred.) G. 2.1, 2.5 a b ᾠδή sång G. 2.2 περὶ ᾠδὴν ἔχουσι (de) ägnar sig åt sång (prep. + subst. + pred.) G. 2.1 ἐγὼ jag (pers. pron.) παρίσταμαι (jag) ställer mig bredvid (pred.) πολλάκις ofta (adv.) αὐταῖς dem (pers. pron.) κηλούμενος i det att jag förtrollas (ptc.) ὑπὸ τοῦ μέλους av melodin (prep. + subst.) ΕΡΩΣ Καὶ ἐπὶ τοῦ στήθους ἔχει πρόσωπόν τι φοβερὸν ἐχίδναις κατάκομον, ὅπερ ἐγὼ μάλιστα δέδια. Afrodite tycker det är konstigt att Eros är rädd för Athena men inte för Zeus. Hon går vidare och frågar honom om muserna: ΑΦΡΟΔΙΤΗ Αἱ δὲ Μοῦσαι διὰ τί σοι ἄτρωτοι καὶ ἔξω βελῶν εἰσιν; κἀκεῖναι λόφους ἐπισείουσιν καὶ Γοργόνας προφαίνουσιν; ΕΡΩΣ Αἰδοῦμαι αὐτάς, ὦ μῆτερ σεμναὶ γάρ εἰσιν καὶ ἀεί τι φροντίζουσιν καὶ περὶ ᾠδὴν ἔχουσι καὶ ἐγὼ παρίσταμαι πολλάκις αὐταῖς κηλούμενος ὑπὸ τοῦ μέλους.

Kapitel 2 ΑΦΡΟΔΙΤΗ Ἔα καὶ ταύτας, ὅτι σεμναί τὴν δὲ Ἄρτεμιν τίνος ἕνεκα οὐ τιτρώσκεις; Eros svarar att det är omöjligt att hinna ifatt Artemis eftersom hon alltid skyndar fram över bergen och jagar hjortar och hjortkalvar. Han tillägger menande: Men hennes bror Afrodite avbryter honom och säger: ἔα låt vara (pred.) καὶ ταύτας också dessa (dem. pron.) ὅτι eftersom (konj.) σεμναί vördnadsvärda (adj.) G. 2.4 τὴν Ἄρτεμιν Artemis (art. + subst.) G. 2.3, G. 14.2 d OBS δέ men, och (partikel) τίνος ἕνεκα för vilken saks skull? varför? (indef. pron. + prep.) οὐ inte (neg.) τιτρώσκεις (du) sårar (pred.) G. 2.1, 2.5 a-b οἶδα (jag) vet (pred.) ὦ τέκνον o barn (interj. + subst.) πολλὰ ofta, mycket (adv.) ἐκεῖνον denne (dem. pron.) ἐτόξευσας (du) träffade (pred.) pres. τοξεύω 27 ΑΦΡΟΔΙΤΗ Οἶδα, ὦ τέκνον, πολλὰ ἐκεῖνον ἐτόξευσας.

28 Kapitel 2 Kommentar ἐστι: predikatet i den första meningen är ἐστι = (hon/han/den/det) är (motsvarar engelskans is). Subjektet till ἐστι är inte utsatt, det underförstås utifrån det tidigare sagda: hon, syftande på Athena. φοβερὰ och ἀνδρική är predikatsfyllnad till ἐστι och står i femininum singularis eftersom de rättar sig efter subjektet som är femininum singularis (hon, Athena). När ἐστι står tillsammans med predikatsfyllnad har det ingen egen accent. ἐκπλήττει är predikat = förskräcker. Subjektet till ἐκπλήττει är inte utsatt, det underförstås utifrån det som sagts tidigare: hon, syftande på Athena. Utöver subjektet finns det också ett objekt till ἐκπλήττει, nämligen με (= mig). με (det kan också heta ἐμέ med egen accent) är ackusativ till ἐγώ (= jag) som är nominativ. (Jmf. B. 116:1.) ἐπισείουσα är ett particip till ἐπισείω (= skakar emot) som är sammansatt av prepositionen ἐπί (= mot) + σείω (= svingar, skakar). τὸν λόφον är objekt till participet ἐπισείουσα. (För hela böjningen av substantivet och artikeln se G. 3.1-2.) ἐπισείουσα står i femininum nominativ singularis eftersom det hör ihop med subjektet till ἐκπλήττει (hon, Athena). Ibland går det att översätta ett grekiskt particip med ett svenskt particip. Här skulle man t.ex. kunna säga skakande hjälmbusken (emot). Men oftast passar det bäst att översätta det grekiska participet med en svensk bisats eller prepositionsfras. Här kan man säga när hon skakar hjälmbusken eller under det att/i det att hon skakar hjämbusken. Man kan också samordna participet med predikatet och säga hon skakar hjälmbusken och förskräcker mig. (Om du vill veta hela böjningen av presens particip aktivum se G. 8.3. För användningen och översättningen av particip se G. 8.7.) γίγνομαι är predikat. Det är inte aktivum som ἐκπλήττω, utan ett deponens. (Om du vill veta hela böjningen i presens se G. 6.2 c). I grekiskan liksom i svenskan kan både är och blir ha predikatsfyllnad. Här är det ὑπότρομος som är predikatsfyllnad. γάρ (eg. = ty, för, ju) står ibland i frågesatser och kan i sådana fall översättas med då : Var då inte Ares? (γάρ placeras aldrig först, utan som andra eller tredje ord i satsen.). ἀφώπλισας är aoristus 2. pers. sing. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 5.2). Beväpna heter ὁπλίζω, avväpna ἀφοπλίζω.

Kapitel 2 29 αὐτὸν (= honom) är ackusativobjekt till ἀφώπλισας och även (underförstått) till νενίκηκας. (För hela böjningen av detta pronomen se G. 9.1.) νενίκηκας är perfekt 2. pers. sing. = du har besegrat. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 18.3). ἐπὶ τοῦ στήθους: preposition (ἐπὶ = på) + genitiv (τοῦ στήθους = bröstet). στῆθος och λόφος ser likadana ut i nominativ singularis men de böjs på olika sätt: λόφος är ett maskulint substantiv av andra deklinationen och heter λόφου i genitiv singularis. (Om du vill veta hela böjningen se G. 3.1). στῆθος är ett neutralt substantiv av tredje deklinationen och heter στήθους i genitiv singularis. (Om du vill veta hela böjningen se G. 15.3). ἔχει är predikat. πρόσωπον är ackusativobjekt πρόσωπον är ett neutralt substantiv av andra deklinationen. (Om du vill veta hela böjningen se G. 4.2). Till ackusativobjektet πρόσωπον hör flera bestämningar, nämligen: τι φοβερὸν κατάκομον: indefinit pronomen (τι = någon/en, jmf. B. 123:1) + adjektivattribut (φοβερὸν = fruktansvärd) + adjektivattribut (κατάκομον = behårad). Bestämningarna står i ackusativ eftersom de rättar sig efter sitt huvudord (d.v.s. det ord som de hör till/det ord som de bestämmer). Intill κατάκομον står ett substantiv i pluralis ἐχίδναις, det står i kasus dativ för att ange med vad masken är behårad. (För den användningen av dativen se B. 238:1). I nominativ singularis heter substantivet ἔχιδνα. (Om du vill veta hela böjningen se G. 6.6). ὅπερ ἐγὼ μάλιστα δέδια är en relativ bisats, motsvarande en svensk bisats inledd med som. ὅπερ är relativpronominet ὅ + partikeln περ som understryker (nästan = just den som/densamma som). ὅπερ syftar på πρόσωπον: en mask som. Om relativa pronomen och relativa bisatser se G. 8.8. δέδια är 1. pers. sing. av perfekt med presensbetydelse. Lär dig formen isolerad. Om du vill veta hela böjningen se B. 206:3. αἱ δὲ Μοῦσαι: δὲ är en partikel som motsvarar de svenska samordnande konjunktionerna men och och. Om sammanhanget visar att en motsats föreligger översätts δὲ med men, annars med och. Här passar det att översätta med men : Men muserna (δὲ placeras aldrig först, utan som andra eller tredje ord i satsen). För böjningen av Μοῦσα se G. 6.6. διὰ är en preposition som följs av ackusativ när den betyder på grund av. Ackusativen är här det interrogativa pronominet/frågepronominet i neutrum τί = vad/vilket (jmf. B. 122:1). διὰ τί är alltså = på grund av vad/varför. Sub-

30 Kapitel 2 jekt i frågesatsen är αἱ Μοῦσαι, men för att framhävas har αἱ Μοῦσαι placerats före frågesatsen. Alltså: i stället för Varför är muserna? heter det Muserna, varför är de?. ἄτρωτοι används här som predikatsfyllnad till εἰσιν. När εἰσιν står tillsammans med predikatsfyllnad har det ingen egen accent. ἄτρωτοι står i pluralis eftersom det rättar sig efter subjektet som är pluralis (de, muserna). Det är ett sammansatt adjektiv (med ἀ: icke-sårad, o-sårad) och sådana adjektiv har samma form i femininum som i maskulinum, därav ἄτρωτοι. Se B. 101. ἔξω (följt av genitiv) = utanför, βέλος = skott, pil, βέλος heter i pluralis βέλη och i genitiv pluralis βελῶν: ἔξω βελῶν är alltså eg. = utanför pilarna, d.v.s. utom skotthåll. (Om du vill veta hela böjningen se G. 15.3). κἀκεῖναι är en ihopskrivning (krasis, se B. 22:1) av καὶ (= också) och ἐκεῖναι (= dessa, ett demonstrativt pronomen (jmf. B. 120:4)). ἐκεῖναι är nominativ (eftersom det är subjekt) och femininum pluralis (eftersom det syftar på muserna). OBS! καί kan betyda a) och, b) också. ἐπισείουσιν är det ena predikatet och till det hör ackusativobjektet λόφους. προφαίνουσιν är det andra predikatet och till det hör ackusativobjektet Γοργόνας. (Om du vill veta hela böjningen av substantivet se G. 8.1 c). ἐπισείουσιν (= skakar) och προφαίνουσιν (= visar fram) är 3. pers. plur. eftersom subjektet är 3. pers. plur. (de, muserna). αἰδοῦμαι är 1. pers. sing. i medium-passivum (kontraherad form av αἰδέομαι) = jag blygs inför. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 14.1 a). αὐτάς är personligt pronomen för tredje person. Det är femininum pluralis eftersom det syftar på muserna (de/dom) och ackusativ eftersom det är ackusativobjekt till αἰδοῦμαι. (För hela böjningen av detta pronomen se G. 9.1). μῆτερ är kasus vokativ som används när man tilltalar eller anropar någon. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 16.4). σεμναὶ är nominativ femininum pluralis och predikatsfyllnad till εἰσιν. Det rättar sig efter det icke utsatta subjektet (de, muserna). φροντίζουσιν: predikatet φροντίζουσιν är 3. pers. plur. eftersom det rättar sig efter subjektet (de, muserna). Till φροντίζουσιν hör ackusativobjektet τι (indefinit pronomen i ackusativ neutrum singularis) och tidsadverbialet ἀεί (= alltid). ἔχουσι: predikatet ἔχουσι (3. pers. plur. av samma skäl som φροντίζουσιν) betyder eg. de har, men här står det tillsammans med prepositionen περὶ (= om, angående, beträffande) och den kombinationen (ἔχουσι + περὶ) ger här

Kapitel 2 31 betydelsen de ägnar sig åt. περὶ styr en ackusativ ᾠδὴν, som anger vad de ägnar sig åt. παρίσταμαι är 1. pers. sing. i medium-passivum (av ett s k μι-verb) = jag ställer mig bredvid (av παρά = bredvid + ἵσταμαι = jag ställer mig). Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 16.1 c). παρίσταμαι styr dativ, d.v.s. den eller de som man ställer sig bredvid står i dativ. Här är det αὐταῖς (= dem/dom), det är femininum pluralis eftersom det syftar på muserna. (Jmf. G. 9.1). κηλούμενος är ett particip i medium-passivum. Det står i nominativ maskulinum singularis (eftersom det hör ihop med subjektet ἐγὼ = Eros). Verbet heter i aktivum κηλέω = förtrolla och i passivum κηλέομαι = förtrollas. (Om du vill veta hela böjningen se G. 14.1 a). κηλούμενος skulle alltså kunna översättas med blivande förtrollad. Men här, liksom i de flesta andra fall, passar det bäst att översätta det grekiska participet med en svensk bisats eller prepositionsfras. Här kan man säga när jag förtrollas eller under det att/i det att jag förtrollas. Man kan också samordna participet med predikatet och säga jag ställer mig bredvid dem och förtrollas. (Om användningen och översättningen av particip se G. 8.7). τοῦ μέλους genitiv styrd av prepositionen ὑπὸ. Vid passiva verbformer uttrycks agenten, den handlande, eller den verkande orsaken med en prepositionsfras: ὑπό + genitiv = av μέλους heter i nominativ μέλος. (Om du vill veta hela böjningen se G. 15.3). ἔα är en imperativ i 2. pers. sing. till ἐάω. (Om du vill veta hela böjningen se G. 13.1 d). ταύτας är ett demonstrativt pronomen som står i ackusativ (eftersom det är ackusativobjekt) och i femininum pluralis (eftersom det syftar på muserna). (För hela böjningen av detta demonstrativa pronomen se B. 120:3). ὅτι är en konjunktion som här inleder en kausal bisats (orsaksbisats) = eftersom. Predikatet, εἰσιν, är underförstått. σεμναί är predikatsfyllnad. ἕνεκα (= för skull) styr genitiv som kan stå före eller efter. Här står den efter: τίνος, genitiv till τί = vad, vilket. (Jmf. B. 122:1). τίνος ἕνεκα alltså eg. = för vilkets skull, för vilken saks skull, d.v.s. varför? τιτρώσκεις är predikat (2. pers. sing.). τὴν δὲ Ἄρτεμιν är ackusativ därför att det är ackusativobjekt till τιτρώσκεις. Nominativen heter Ἄρτεμις. (Om du vill veta hela böjningen se G. 14.2 d). οἶδα: predikatet οἶδα är 1. pers. sing. Det är en perfektform med presensbetydelse, etymologiskt släkt med vårt verb veta. Lär dig formen isolerad. (Om

32 Kapitel 2 du vill veta hela böjningen se B. 206:2). ἐτόξευσας: Predikatet ἐτόξευσας är aoristus 2. pers. sing. = du träffade (med pilen). Här kan vi också översätta har du träffat. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 5.2). ἐκεῖνον är ett demonstrativt pronomen (jmf. B. 120:4), det står i ackusativ (eftersom det är ackusativobjekt till ἐτόξευσας) och i maskulinum singularis (eftersom det syftar på Apollon, Artemis broder).

Kapitel 2 33 Mytologisk och litterär kommentar Eros är rädd för Athena. Han säger att det är eftersom hon ser så krigisk ut, med sin svajande hjälmbuske och gorgonen Medusas huvud fastsatt på sin bröstsköld. I själva verket handlar det nog mest om att hon inte låter sig förvillas av hans pilar hon tänker förbli kysk jungfru, denna krigets och vishetens gudinna. Ares är Eros däremot förtjust i, fastän han är den store krigsguden. Det beror på att Ares villigt låtit sig förföras åtminstone en gång, nämligen när han blev kär i Eros mamma, kärleksgudinnan Afrodite. En annan gud som Eros besegrat många gånger och därför inte fruktar det minsta är Zeus han blir ständigt förälskad i såväl kvinnor som män och driver hustrun Hera till nya vansinnesutbrott. Redan när Zeus gifte sig med Hera väntade han barn med Leto, som jagad av den svartsjuka Hera födde sina tvillingbarn Apollon och Artemis. Apollon brås på sin far och jagar efter mer eller mindre villiga unga kvinnor, medan Artemis precis som Athena vakar över sin oskuld och istället ägnar sig åt jakt, gärna i månsken. Det tycks egentligen bara vara Muserna som står över Eros makt, gör honom förlägen och förtrollar honom med sina ord och melodier. Författaren till den dialog du just har läst, Lukianos från Samosata (ca. 120 180 e.kr.), var nog främst ute efter att roa läsaren med en rapp diskussion mellan Afrodite och sonen Eros, men samtalet mellan de båda gudarna fungerar också som en snabbintroduktion till grekisk mytologi och kultur. För det första: grekiska gudar beter sig precis hur som helst! Det är en enda röra kan man nog säga, men också väldigt underhållande och underfundigt. För det andra: Eros, det vill säga begäret eller passionen, är en maktfaktor att räkna med. Det handlar inte bara om Zeus och de andra gudarnas affärer tänk bara på trojanska kriget, som orsakades av prins Paris kärlek till den vackra Helena. Och för det tredje: Muserna kulturen och de sköna konsterna står över de begär och komplicerade maktkamper som gudar och människor ägnar sig åt. Muserna tänker, som Eros säger. De ligger bakom de texter och sånger som förmedlar grekisk tankevärld till oss, de gör att vi kan lyssna till samtalen mellan de mytologiska gestalter som vi ska möta i den här boken och läsa de texter som skrevs ner för snart tvåtusen år sedan. Välkommen till årtusendets avlyssning samtal mellan gudar och hjältar, levande och döda!

34 Kapitel 2 Vidare läsning Läs om de olympiska gudarna, deras maktsfärer och attribut i Buxton, s. 68 87, notera ssk översiktlig framställning s. 69 och om Muserna s. 85 86. Läs också om Eros och Afrodites makt, s. 94 101.

Kapitel 2 35 Grammatiksektion Här finner du först några böjningar av verb, substantiv, bestämda artikeln och adjektiv och därefter några grundläggande regler för hur dessa ord används i grekiska meningar. 1. Böjningsmönster för presens indikativ aktivum av verb på -ω (jmf. B. 133:4). Böjning av λέγω (= säger): 1. pers. sing. λέγω (= jag säger) 2. pers. sing. λέγεις (= du säger) 3. pers. sing. λέγει (= hon/han/den/det säger) 1. pers. plur. λέγομεν (= vi säger) 2. pers. plur. λέγετε (= ni säger) 3. pers. plur. λέγουσι(ν) (= de säger) G. 2.1 Obs I 3. person pluralis kan ett ν fogas till ändelsen. Det kan alltså heta antingen λέγουσι eller λέγουσιν. Presensstammen är λεγ-. Stavelsen/stavelserna efter λεγ- varierar beroende på vilken person det är: 1. pers. sing. λέγ-ω 2. pers. sing. λέγ-εις 3. pers. sing. λέγ-ει 1. pers. plur. λέγ-ομεν 2. pers. plur. λέγ-ετε 3. pers. plur. λέγ-ουσι(ν) I stavelsen/stavelserna efter λεγ- finns en bindevokal och en personändelse, d.v.s. en ändelse som visar vilken person det är. Bara i 1. person och 2. person pluralis går det att särskilja bindevokalen och personändelsen: 1. pers. sing. ω 2. pers. sing. εις 3. pers. sing. ει 1. pers. plur. ο-μεν (bindevokal + personändelse) 2. pers. plur. ε-τε (bindevokal + personändelse) 3. pers. plur. ουσι(ν)

36 Kapitel 2 G. 2.2 2. Böjning av feminina substantiv av första deklinationen (jmf. B. 53 55). Första gruppen Substantiven i denna grupp har långt α i slutstavelsen i hela singularis. Före α står ε, ι eller ρ. Böjning av χώρα (= land) och οἰκία (= hus): nominativ χώρα οἰκία genitiv χώρας οἰκίας dativ χώρᾳ οἰκίᾳ ackusativ χώραν οἰκίαν vokativ = nom. = nom. nominativ χῶραι οἰκίαι genitiv χωρῶν οἰκιῶν dativ χώραις οἰκίαις ackusativ χώρας οἰκίας vokativ = nom. = nom. singularis pluralis Obs Alla substantiv av första deklinationen har i genitiv pluralis betoningen på sista stavelsen: χωρῶν, οἰκιῶν. Andra gruppen Substantiven i denna grupp har η i slutstavelsen i hela singularis. Före η står en annan bokstav än ε, ι eller ρ. Böjning av νίκη (= seger) och τιμή (= ära): nominativ νίκη τιμή genitiv νίκης τιμῆς dativ νίκῃ τιμῇ ackusativ νίκην τιμήν vokativ = nom. = nom. nominativ νῖκαι τιμαί genitiv νικῶν τιμῶν dativ νίκαις τιμαῖς ackusativ νίκας τιμάς vokativ = nom. = nom. singularis pluralis

Kapitel 2 37 Obs Alla substantiv av första deklinationen har i genitiv pluralis betoningen på sista stavelsen: νικῶν, τιμῶν. 3. Böjningsmönster för bestämda artikeln i femininum (jmf. B. 51). nominativ ἡ genitiv τῆς dativ τῇ ackusativ τήν nominativ αἱ genitiv τῶν dativ ταῖς ackusativ τάς singularis pluralis 4. Böjning av adjektiv som δίκαιος (= rätt) och ἀγαθός (= god) i femininum (jmf. B. 99). Femininum singularis har i slutstavelsen "" långt α efter ε, ι eller ρ singularis pluralis "" η efter annan bokstav än ε, ι eller ρ. nominativ δικαία ἀγαθή genitiv δικαίας ἀγαθῆς dativ δικαίᾳ ἀγαθῇ ackusativ δικαίαν ἀγαθήν vokativ = nom. = nom. nominativ δίκαιαι ἀγαθαί genitiv δικαίων ἀγαθῶν dativ δικαίαις ἀγαθαῖς ackusativ δικαίας ἀγαθάς vokativ = nom. = nom. G. 2.3 G. 2.4 Obs I femininum betonas nominativ pluralis och genitiv pluralis som motsvarande maskulina former: δίκαιαι som δίκαιοι, δικαίων som δικαίων.

38 Kapitel 2 G. 2.5 5. Grundläggande regler vad gäller subjekt, predikat, objekt, den bestämda artikeln och användningen av adjektiv: (a) Subjektet står i nominativ. Jämför i svenskan: Hon skriver (inte: Henne skriver). Subjektet är inte alltid utsatt: verbets ändelse visar vilken person och vilket numerus subjektet är. (b) Predikatet står i samma person och numerus som subjektet. (c) Det direkta objektet/ackusativobjektet det mål som verbhandlingen riktar sig mot står i ackusativ (inte i nominativ!). Jämför i svenskan: Du ser henne (inte: Du ser hon). (d) Det indirekta objektet/dativobjektet betecknande den/det som påverkas av verbhandlingen står i dativ. Jämför i svenskan: Han skickade henne blommor (subjekt + predikat + indirekt objekt/dativobjekt + direkt objekt/ackusativobjekt) = Han skickade blommor till henne. (e) Bestämda artikeln används vid substantiv som betecknar något som anses bekant eller som omnämnts tidigare. Även egennamn kan i sådana fall få bestämd artikel. Jämför bestämd form i svenskan: blomman, bilen, bilarna och (med attribut) den röda blomman, den nya bilen, de snabba bilarna, den rike Joakim. (f) Adjektiv kan användas som predikatsfyllnad tillsammans med en form av verbet vara eller bli. Verbet kallas då kopula eller kopulaverb. Adjektivet står i samma kasus, genus och numerus som subjektet. Jämför i svenskan: Ängen är grön, trädet är grönt, träden är gröna (subjekt + kopula + predikatsfyllnad). (g) Adjektiv kan också användas som attribut till ett substantiv. Substantivet kallas då för attributets huvudord. Adjektivet står i samma kasus, genus och numerus som sitt huvudord. Jämför i svenskan: En grön äng, ett grönt träd, gröna träd (attribut + substantiv/huvudord).

Kapitel 2 39 Uppgifter Skriv egna meningar Använd orden i ordlistan och sätt samman tre egna meningar på grekiska korta eller långa! I varje mening ska det finnas åtminstone ett predikat. Välj en favoritböjning Välj ut en böjning i grammatiksektionen (en verb-, substantiv-, artikel- eller adjektivböjning) och lär dig den extra noga!

216 Kapitel 16 Kapitel 16

Kapitel 16 Kyklopen och Poseidon ΚΥΚΛΩΨ Ὦ πάτερ, οἷα πέπονθα ὑπὸ τοῦ καταράτου ξένου, ὃς μεθύσας ἐξετύφλωσέ με κοιμωμένῳ ἐπιχειρήσας. ΠΟΣΕΙΔΩΝ Τίς δὲ ἦν ὁ ταῦτα τολμήσας, ὦ Πολύφημε; ΚΥΚΛΩΨ Τὸ μὲν πρῶτον Οὖτιν ἑαυτὸν ἀπεκάλει, ἐπεὶ δὲ διέφυγε καὶ ἔξω ἦν βέλους, Ὀδυσσεὺς ὀνομάζεσθαι ἔφη. ΠΟΣΕΙΔΩΝ Οἶδα ὃν λέγεις, τὸν Ἰθακήσιον ἐξ Ἰλίου δ ἀνέπλει. ἀλλὰ πῶς ταῦτα ἔπραξεν οὐδὲ πάνυ εὐθαρσὴς ὤν; 217 πατήρ m. fader G. 16.4 οἷα så/vad, eg. sådant som B. sid. 81 och 297: 15 πέπονθα (jag) har lidit G. 18.1-3, B. verb 504 ὑπό av B. 241: 18 κατάρατος fördömd ξένος m. främling ὅς som G. 8.8 μεθύσκω berusar/gör berusad (aor. ἐμέθυσα, ptc. μεθύσας) ἐκτυφλόω gör helt blind (aor. ἐξετύφλωσα) με mig B. 116: 1 κοιμάομαι sover (ptc. κοιμώμενος) G. 13.1 f (slutet) ἐπιχειρέω angriper (+ dat.) (aor. ἐπεχείρησα, ptc. ἐπιχειρήσας) τίς vem B. 122: 1 ἦν var G. 19.1 a ταῦτα detta B. 120: 3 τολμάω vågar (aor. ἐτόλμησα, ptc. τολμήσας) τὸ... πρῶτον först οὖτις ingen jmf. B. 361: 3 ἑαυτόν sig själv jmf. B. 117: 4 ἀποκαλέω kallar G. 14.1 a ἐπεί när B. 293: 1-2 διαφεύγω undkommer (aor. διέφυγον) βέλος n. pil, skott G. 15.3 ἔξω βέλους utom skotthåll B. 242 ἦν var G. 19.1 a Ὀδυσσεύς m. Odysseus G. 16.6 ὀνομάζομαι kallas G. 10.1 a ἔφη sa G. 19.1 c οἶδα jag vet/känner till B. 206: 1 2 ὅν som G. 8.8 λέγω talar (om), nämner, menar Ἰθακήσιος m. invånare på Ithaka ἐκ (ἐξ före vokal) ur/från G. 1.5, B. 241: 7 Ἴλιον n./ἴλιος f. Ilion, Troja ἀναπλέω seglar tillbaka G. 14.1 a, B. 146: 4 πῶς hur B. sid 82 ταῦτα detta B. 120: 3 πράττω gör, åstadkommer (aor. ἔπραξα) οὐδέ inte ens, inte heller πάνυ särdeles, mycket εὐθαρσής modig, frimodig G. 20.4 ὤν som är, eg. varande (ptc.) G. 8.5

218 Kapitel 16 καταλαμβάνω påträffar, finner (aor. κατέλαβον) G. 10.2 b αὐτούς dem G. 9.1 ἐν i G. 1.5, B. 241: 8 ἄντρον n. grotta ἀπό från B. 241: 4 νομή f. betesmark ἀναστρέφω återvänder (aor. ἀνέστρεψα, ptc. ἀναστρέψας) πολλούς τινας rätt många, eg. många några B. 108, 123: 1 och 248: 1 b ἐπιβουλεύω smider ränker mot (+ dat.) δῆλον ὅτι uppenbarligen, eg. tydligt att ποίμνιον n. hjord/fårhjord ἐπεί när B. 293: 1 2 ἐπιτίθημι sätter för, lägger på (aor. ἐπέθηκα) G. 16.1 d och G. 16.2 a θύρα f. dörr πῶμα n. lock G. 8.2 πέτρα f. klippa/klippblock παμμεγέθης mycket stor G. 20.4 πῦρ n. eld B. 78 och 79: 3 ἀνακαίω tänder/antänder (aor. ἀνέκαυσα) B. verb 306) ἐναύομαι antänder (åt mig) (aor. ptc. ἐναυσάμενος) ὅ som G. 8.8, B. 297: 6 φέρω bär, har med sig δένδρον n. träd ἀπό från B. 241: 4 ὄρος n. berg G. 15.3 φαίνομαι visar sig (aor. ἐφάνην) G. 15.2 a ἀποκρύπτω gömmer αὑτούς = ἑαυτούς sig själva B. 117: 6 πειράομαι försöker G. 13.1 f (slutet) ἐφάνησαν πειρώμενοι försökte uppenbarligen, eg. visade sig försökande B. 276:2 συλλαμβάνω griper (aor. συνέλαβον, ptc. συλλαβών) G. 10.2 b τινας några B. 123: 1 αὐτῶν av dem B. 232: 4 ὥσπερ såsom εἰκός rimligt ἦν var G. 19.1 a κατεσθίω äter upp (aor. κατέφαγον) B. verb 236 λῃστής m. rövare G. 13.2 ὄντας då/eftersom de var, eg. varande (ptc.) G. 8.5 ἐνταῦθα då, där ΚΥΚΛΩΨ Κατέλαβον αὐτοὺς ἐν τῷ ἄντρῳ ἀπὸ τῆς νομῆς ἀναστρέψας πολλούς τινας, ἐπιβουλεύοντας δῆλον ὅτι τοῖς ποιμνίοις ἐπεὶ γὰρ ἐπέθηκα τῇ θύρᾳ τὸ πῶμα πέτρα δέ ἐστί μοι παμμεγέθης καὶ τὸ πῦρ ἀνέκαυσα ἐναυσάμενος ὃ ἔφερον δένδρον ἀπὸ τοῦ ὄρους, ἐφάνησαν ἀποκρύπτειν αὑτοὺς πειρώμενοι ἐγὼ δὲ συλλαβών τινας αὐτῶν, ὥσπερ

Kapitel 16 εἰκὸς ἦν, κατέφαγον λῃστάς γε ὄντας. ἐνταῦθα ὁ πανουργότατος ἐκεῖνος, εἴτε Οὖτις εἴτε Ὀδυσσεὺς ἦν, δίδωσί μοι πιεῖν φάρμακόν τι ἐγχέας, ἡδὺ μὲν καὶ εὔοσμον, ἐπιβουλότατον δὲ καὶ ταραχωδέστατον ἅπαντα γὰρ εὐθὺς ἐδόκει μοι περιφέρεσθαι πιόντι καὶ τὸ σπήλαιον αὐτὸ ἀνεστρέφετο, τέλος δὲ εἰς ὕπνον κατεσπάσθην. ὁ δὲ ἀποξύνας τὸν μοχλὸν καὶ πυρώσας προσέτι ἐτύφλωσέ με καθεύδοντα, καὶ ἀπ ἐκείνου τυφλός εἰμί σοι, ὦ Πόσειδον. Poseidon undrar hur Odysseus kunde komma ut ur grottan och Kyklopen berättar att det var han själv som tog bort klipphällen från grottöppningen för att han skulle kunna gripa Odysseus och hans män när de försökte smyga sig ut. Men gömda bland fåren, Odysseus själv under den största baggen, kunde de ta sig ut och komma undan. Du borde ha kallat de andra kykloperna till hjälp, säger Poseidon. Kyklopen svarar: 219 πανοῦργος skurkaktig (superl. πανουργότατος) G. 16.7 ἐκεῖνος denne B. 120: 4 εἴτε εἴτε vare sig eller, antingen eller ἦν var G. 19.1 a δίδωμι ger G. 16.1 f μοι mig πίνω dricker (aor. ἔπιον, ptc. πιεῖν) φάρμακον n. gift, trollmedel τι något B. 123: 1 ἐγχέω häller i (aor. ἐνέχεα, ptc. ἐγχέας) B. verb 728 ἡδύς ljuvlig B. 107: 1 εὔοσμος väldoftande ἐπίβουλος försåtlig (superl. ἐπιβουλότατος) G. 16.7 ταραχώδης förvirrande, oroande (superl. ταραχωδέστατος) G. 16.7 ἅπαντα = πάντα allt B. 104: 1 εὐθύς genast δοκέω tycks/synes G. 14.1 a περιφέρομαι förs/vrids runt, roterar G. 10.1 a πίνω dricker (aor. ἔπιον, ptc. πιών, inf. πιεῖν, ptc. πιών G. 10.2 f) σπήλαιον n. grotta αὐτὸ själv G. 9.1 (slutet) ἀναστρέφω vänder upp och ned τέλος till slut B. 230: 1 f εἰς till, in i G. 1.5, B. 241: 6 ὕπνος m. sömn κατασπάω drar/rycker ner (aor. pass. κατεσπάσθην) B. 195: 4 ὁ δέ men han/och han B. 224: 6 b ἀποξύνω spetsar till, vässar (aor. ἀπέξυνα, ptc. ἀποξύνας) G. 17.1) μοχλός m. stör, stång πυρόω bränner, upphettar (aor. ἐπύρωσα, ptc. πυρώσας) προσέτι dessutom τυφλόω gör blind (aor. ἐτύφλωσα) καθεύδω sover (ptc. καθεύδων) ἀπ ἐκείνου sedan dess el. på grund av honom B. 241: 4 τυφλός εἰμί σοι är din son här blind, eg. är jag blind åt dig